onsdag 19 juni 2013

Fin främmat!

 
Igår hade vi främmat från Miras gamla flock från Skåne. Det var Lowa och hennes dotter Mercedes, gammelmatte Ulrika och lillhusse Nils. Jag vet inte om Mira kände igen sin gamla familj, det är ju länge sedan dom träffades, men vad roligt det var! Hundarna svansade omkring och var hur vänliga som helst mot varandra, trots att det är tikar alla fyra och att någon var i löp. Cocker Spaniels har ett speciellt sätt och jag tycker att det är världens trevligaste hundar. Pigga och glada, säger aldrig nej till promenad eller träning, oavsett väder. Och envisa "som en gris i ett hål" men det passar ju som hand i handske här, för det är jag också ;-)
 
 
Cocker behöver få utlopp för sin energi varje dag och en pålitlig och trygg uppfostrare som står för sitt ord, för att bli så här trevliga. Jag har hört om riktigt tjuriga och dumma typer, men det tror jag beror på vilken förutsättning hunden har fått. Den som inte får utlopp för sin energi blir ju tossig, det vet ju alla. Och den som inte får veta vart gränsen går fortsätter att testa och söka den. Bra och vettiga gränser mår alla bra av. En mer kärleksfull och tillgiven kamrat än en vänlig Cocker Spaniel får man leta efter. Har du vunnit cockerns hjärta är hon/han  din för evigt. Och jag är fast, det blir nog aldrig någon annan ras för mig.
 
Jag funderar på vad vi ska hitta på för något skoj idag...det är ju viktigt att få använda sina sinnen. Nosarbete kan man göra på olika sätt...det var ett bra tag sedan vi spårade. Spårupptag kanske? Jag lägger flera kortkorta spårstarter och går sedan "rakt över dom" . Om hunden tar spåret så finns det en belöning en bit bort, om inte, låtsas vi som om vi bara är ute och går och hunden vet inte om vad hon missat. Det är kul det gör vi, jag får sätta fart, ska ju hinna jobba i eftermiddag också.
Voff på er!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar